Nyhetsbrev v 1-19

Årsmöteshelg i Rikkentorp den 15–17 mars 2019

Redan under fredagen anlände de första mötesdeltagarna till en snöigt Rikkenstorp och vi hälsades välkomna av Joel Holmdahl, som är en av gårdens bofasta. Rikkenstorp är en kulturhistoriskt intressant plats, där man redan på 1600 talet började svedja marken.

Vi i styrelsen inledde kvällen med en mycket god vegetarisk måltid, gjord på främst gårdens egna grödor. Därefter var det dags för styrelsemöte och förberedelser inför morgondagens årsmöte. Trötta efter dagen inkvarterades vi på gården, de flesta av oss i ett fint hus nere vid sjön.

På lördagsmorgonen anlände fler deltagare och först ut på programmet var Maria Danielsson som berättade om föreningen Andelsjordbrukarna som hon är aktiv i. På gården finns en andelsodling och både Maria och Joel driver och vi fick en kort sammanfattning kring hur de lagt upp sin odling och grundtanken bakom andels-systemet. Maria berättade att det snart kommer ut en handbok för andelsodling. Efter detta pass var det dags att gå ut och titta på gården och eftersom mötet är i mars så var det snö som ”försvårade” synintrycken, men vi såg det vi kunde och gick efter visningen in och tittade på foton av odlingar mm utan ett snötäcke. Paret är inne på sin fjärde odlingssäsong och säljer till närboende kunder och bygger på relation. Som de flesta säkert minns så var 2018 något utöver det vanliga vädermässigt, tack vare att man på Rikkentorp odlar olika grödor så fick man ändå en skörd, som Maria sa: -”Det är alltid något som växer”. I Permakulturtidningen nr 19 finns ett reportage om Joels Permakulturdesign över Rikkentorp.

Efter en mycket god lunch på bland annat nakenhavre och gråärt var det dags för själva årsmötet. Totalt var vi drygt 20 personer. Styrelsen beviljades ansvarsfrihet och budget och verksamhetsberättelsen gicks igenom. En styrelsemedlem avgick men vi fick hälsa två nya styrelsemedlemmar välkomna, Mireille Lewis och Katrin Schwere. Jag tror att inte bara jag, utan hela styrelsen uppskattade detta tillskott och nu laddar vi i styrelsen för nya tag och nya krafter.

Efter årsmötet var det tid för open space och vi diskuterade om framtiden och hur vi ska sprida permakultur på bästa sätt. En sak på agendan är att via en enkät få reda på vad medlemmar vill veta mer om, hur och var de vill få information eller annat. Med den informationen ska vi lättare kunna sikta på målet för Permakulturföreningen. Efter open space var nästa programpunkt Joels information om NOrdbruk och Via Campensina (som är en väldigt stor förening för småjordbrukare världen över). Det handlar om makten över maten och små jordbrukares rättigheter världen över. ’Till exempel frö/utsäde som stora företag köper rättigheter till och sedan förbjuder jordbrukarna att ta eget utsäde ifrån. Det innebär att jordbrukarna tvingas köpa nytt utsäde varje år till höga kostnader. Även här är det större perspektivet som det handlar om: Vem har producerat den billiga gurkan vi köper? Hur odlas den? Hur ser arbetsförhållandena ut för dem som producerat den? Och så vidare. Det var mycket tänkvärt som är bra att ha med sig och tänka på. Kvällens sista punkt var återigen en mycket god middag och därefter fortsatt samvaro.

Söndagen inleddes med en presentation av Joel om en Agro-ekologikurs som anordnas av Karlskoga folkhögskola. Kursen vänder sig till dem som vill odla småskaligt och omfattar även sociala aspekter på odling i ett större perspektiv. Kursen är på distans med några fysiska träffar. (Se Karlskoga folkhögskola för mer info.) På gården bor även Romana som visade upp en permakulturdesign tillsammans med Hanna Helin. Designen visar en förskola i Ludvika kommun. Visionen lyder: ”En lekträdgård för ett meningsfullt, upplevelsebaserat och kreativt lärande. Där barn och vuxna tillsammans upptäcker sig själva som en del av naturen genom att utforska naturvetenskapliga system.”

 

 

Sista programpunkten handlade om kontinuitetsskogsbruk som är ett nygammalt sätt att sköta sin skog. I en kontinuitetsskog finns inga kalhyggen och medför inte lika stora ingrepp i naturen. Peter Norrthon berättade och visade bilder om sin skog och delade med sig av sina lärdomar. Intresset för kontinuitetsskogsbruk ökar, delvis för att skogen bedöms mer stormtålig om det är blandskogar och delvis för att den inte har kalhyggena.

Efter en avslutande lunch och ett stort tack till den fantastiska kocken Hélène Littmarck Holmdahl och även till alla andra på gården var det dags för avfärd. Med nya idéer, kontakter och kunskap påbörjade vi våra resor hemåt. Ett stort tack till Kicki och Chris som ordnat detta trevliga årsmöte.